Publicerad 2013-06-15 22:12:22 i Allmänt,
Early Phase:
In the course of a developing depression, it is common for there to be a wide variation in mood during the day. The morning is generally unpleasant. Darkness of mood prevails. Then as the day progresses, the mood lightens. By night, a person may feel quite normal.
Gradually a change occurs. The dark times get longer and longer. If sleeplessness develops, the morning hours can be quite terrible. It is at this time that suicidal thoughts can appear. The individual cannot envision living in such darkness, day after day.
Soon the darkness may last the whole day and also the evening. The depressed person dreads going to sleep. All that can be expected is a repetition of the same dark pattern. After a few days of this, the wish to die may become very strong. Depressed persons are not rejecting life as such. They are not rejecting any purpose that they may believe they have on earth or purpose that other people may suggest they have. Depressed persons are rejecting what they have become. “I do not recognize this person.” “I have become such a caricature of my former self!” “Look at me!” “I am completely anxious. I am afraid to be alone in my house. I am terrified when I have free time that I might have to spend at home. I am afraid to do things on my own. Anxiety makes me wring my hands incessantly. I am totally tense. I feel foolish, unable to do things that children easily do.” The death of such a creature would seem to be a blessing. At this stage of the depression, one is at the bottom of the roller coaster. Nor is there any hope of going up.
Publicerad 2013-05-30 21:19:24 i Allmänt,
Jag lägger nog ner det här nu jag är fucked! Det går bara neråt hela mitt liv. Och saknaden efter henne är större än någonsin.
Publicerad 2013-05-09 20:43:03 i Allmänt,
Träffade jag henne :) Kändes helt fantastiskt får jag säga. Hon såg bra ut som hon alltid gör och verkade glad.
Riktigt kul att träffa henne, för en stund så släppte oron och allt det där som man ständigt dras med. Nu i efterhand är det ju såklart jobbigt att sitta här själv och inse att man fortfarande älskar henne precis lika mycket.
Men jag är i alla fall väldigt glad över att fått träff henne. Jag vill ju inget hellre än att få henne tillbaks men jag vill samtidigt inte pressa henne.
Publicerad 2013-04-07 20:58:16 i Allmänt,
Saknaden avtar inte, den blir snarare mer och mer påtaglig tyvärr.
Jag saknar henne enormt och det är väl 12 veckor sen jag såg henne sist och det känns fruktansvärt tungt.
Det blir ett liv i ensamhet ser det ut som utan egen familj osv och den insikten känns tung. För jag vill verkligen inte ha någon annan en henne det finns inte på kartan.
Publicerad 2013-03-27 18:52:09 i Allmänt,
# månader har det gått idag sen jag blev dumpad. Och det känns värre än någonsin, det blir bara värre och värre för var dag som går jag ser ingen ljusning i tillvaron.
Jag inser ju att hon ljuger rätt mycket för mig men jag ifrågasätter aldrig. Trots allt så vill jag inget hellre än att ha henne tillbaka. Jag vet inte hur jag ska härda igenom det här? Dödsstöten vore väl att få höra att hon har en ny eller ännu värre väntar barn med en ny då är det nog tack och hej, skulle aldrig klara det sveket tror jag.
Publicerad 2013-03-17 21:57:35 i Allmänt,
Saknaden efter henne är enorm! Jag vet inte hur jag ska gå vidare :(
Jag tror jag skulle behöva ha hjälp? Men hur ska jag få styrkan att kunna söka den?
2012 började som mitt livs bästa år allt gick som på räls, fick ett bra jobb, bra betalt, gravid sambo ja allt flöt som aldrig förr och jag var genuint lycklig. I slutet på året vände allt och jag förlorade allt precis allt! Jag kan inte acceptera det. Det här kan inte vara mitt livsöde.
Publicerad 2013-03-11 22:24:24 i Allmänt,
Man skrev här. Och det beror väl mest på att jag befinner mig i en oerhörd svacka. Jag saknar henne mer än någonsin och jag orkar verkligen inte ta tag i mitt liv!
Ena stunden vill jag bara dö, andra vill jag bara sticka härifrån och aldrig komma tillbaka. Jag är ensam! Och det är fruktansvärt jobbigt att inte ha någon.
Jag vet inte hur jag ska ta mig ur den här spiralen, jag isolerar mig mer och mer. Jag skäms fast jag vet att jag inte har gjort något fel, allt känns som ett stort misslyckande och min framtid känns bortrövad.
Det enda jag har är hoppet, att en vacker dag få leva med henne igen för jag älskar henne så oerhört mycket. Och jag tror hon skulle gilla den "nya" självständiga mannen jag faktiskt har blivit.
Publicerad 2013-03-04 12:58:11 i Allmänt,
Sen hon åkte härifrån idag och 6 veckor och 1 dag sen jag såg henne sist. Känns sämre och sämre för var dag som går. Vet inte hur länge man ska orka må såhär?
Allt jag vill är att få henne tillbaka! Jag har utvecklats en hel del som person och är för första gången i mitt liv helt självständig, och det är väl positivt. Men jag är olycklig och det är allt annat än bra.
Publicerad 2013-03-03 19:07:01 i Allmänt,
Svackan håller i sig! Kan helt enkelt inte sluta tänka på henne :( saknaden är lika stor än. Och jag har väldigt svårt att acceptera att jag kommer bli ensam resten av livet. Jag lever väldigt isolerat nu och det är nog inte bra för nånting men känns som det bara blir svårare och svårare att ta sig ur det här.
Publicerad 2013-02-28 20:17:57 i Allmänt,
Inte så mycket att säga om dagen. Känner mig rätt kass måste åkt på nån förkylning. Kunde knappt sova i natt.
Publicerad 2013-02-27 19:15:56 i Allmänt,
månader sen är det idag som hon släppte bomben. Bara sådär, från att gå till att försöka skaffa barn leva här resten av livet så bara pang boom. Jag har mina aningar om vad som kan ha orsakat det, antagligen har hon hittat nån ny. Jag får inte ihop det på nåt annat sätt.
Jag har en sk svacka idag minst sagt, men så är det ibland eller alltid kanske jag ska säga att det är för min del.
Publicerad 2013-02-26 21:19:05 i Allmänt,
Har varit en dag med ganska mycket jobb. Skönt på det sättet att man får lite annat att tänka på iallafall. Har haft lite kontakt via sms med henne idag och hon är tydligen sjuk med feber osv. Tråkigt! Önskar inget hellre än att jag kunde vara där och ta hand om henne, ja och givetvis att hon blir frisk snart också. Är ju aldrig roligt att vara sjuk.
Publicerad 2013-02-25 20:53:13 i Allmänt,
Och det känns sådär, tiden bara rinner iväg och hon försvinner allt längre bort från mig känns det som.
Och saknaden efter henne fortsätter att växa, Jag vill inte ha med folk att göra Jag klarar mig bra själv! Dock vill jag inte vara utan henne. Hon har varit min andra hälft/bästa vän och mitt livs kärlek så länge så jag har helt enkelt slutat bry mig om andra förutom henne.
Jag skulle göra allt för denna kvinnan. Varför duger Jag inte?
Publicerad 2013-02-24 19:20:47 i Allmänt,
Idag är det 5 veckor sen jag såg henne. Allt känns bara mer hopplöst för var dag som går. Jag vill verkligen inte leva själv! Men Jag kan heller inte tänka mig att leva med någon annan än henne.
Ett svårt dilemma, frågan är hur länge man orkar överhuvudtaget, Jag ser verkligen ingen framtid. Jag ältar samma saker om och om igen. Känner mig lurad, som att jag har snubblat på mållinjen och kommer att förbli ensam. Jag hoppas verkligrn inte att hon redan har en ny för det skulle knäcka mig totalt och antagligen få bägaren att rinna över.
Publicerad 2013-02-23 21:59:54 i Allmänt,
Inte så mycket att säga om denna dag, ännu en i mängden. Och ja hon känns kallare än någonsin, det gör ont. För ont för att ta upp nu...
Publicerad 2013-02-22 15:47:03 i Allmänt,
Den här dagen började inte bra, vaknade och tårarna böjade rinna direkt. har iallafall pratat lite med henne idag, men så fort man kommer in på att man saknar henne känns det nästan som om hon försöker skratta bort det? Frågade även om vi kunde ses en kort sväng under helgen, fick inget nej rakt ut men undertonen skrek nej känner Jag. Känner mig hopplös, ensam, som världens största förlorare och riktigt grundlurad om Jag ska vara ärlig
Men samtidigt så är Jag fortfarande hopplöst förälskad i den här människan och saknar henne enormt!
Logiskt sett så vet Jag att det bästa bara vore att släppa henne och försöka fokusera på framtiden, även om hon känns som en iskall robot när Jag pratar med henne nu för tiden så kan jag ju ändå inte glömma hennes härliga rigtiga jag den personligheten som gör henne till den hon är.
Ja jag vet inte vart det här slutar men slutar gör det nån gång iallafall.
Publicerad 2013-02-21 13:26:25 i Allmänt,
Tankarna snurrar fortfarande,Jag vill verkligen ge det en chans kan Jag säga. Jag har ju inget att förlora på att säga precis vad Jag tycker och känner. Hon har sagt att hon älskar mig efter hon lämnade mig och även sagt att hon saknar mig också även om Jag sa det först.
Nej Jag känner mig motiverad nu på ett konstigt sätt Jag kan inte bara släppa mitt livs kärlek! Det skulle bli en livslång sorg.
Publicerad 2013-02-20 12:51:47 i Allmänt,
Ja det finns inte så mycket att säga idag mer än att Jag har hamnat i ännu en svacka. Inget går min väg för tillfället. Och saknaden efter henne blir bara starkare för var dag! Konstigt trodde det skulle avta lite iallafall efter nästan 2 månader men icke det blir bara starkare? Vet inte hur Jag funkar, eller Jag funkar nog inte alls nuförtiden.
Publicerad 2013-02-19 13:32:59 i Allmänt,
Min nya hobby är att läsa om relationer! För att försöka första vad det var som gick snett. Det är inte lätt att förstå jag blir bara mer och mer förvirrad, men Jag måste försöka iallafall. Allt som håller mig fokuserad är bra för mig i detta läge.
Varför tar långa relationer slut då? Bra fråga men om Jag fokuserar på min egen så förstår jag faktiskt inte varför?
Från att an kort tid innan slutet få höra ex: Det här känns verkligen som hemma Jag vill bo här resten av mitt liv, Vill du gifta dig med mig?, nu fösöker vi bli gravida igen, bilbyte osv till att bara släppa allt, precis allt! Jag förstår det inte? Enda jag kan komma på är att hon träffat nån ny? Jag har frågat men hon säger att hon inte har gjort det och Jag väljer att tro henne eller den Kvinnan jag känner/kände.
Jag tyckte vi hade en bra relation, vi har hängt ihop halva livet och har man inte växt ifrån varandra i tex 20 års åldern så var iaf min övertygelse att det var "vi" föralltid. Jag tycker även att Jag har varit oerhört tollerant minst sagt de 3 senaste åren, Jag vill inte riktigt gå in på varför riktigt än men så är det. Jag har med glädje hjälpt till med hennes häst osv.
Jag vet inte vart Jag vill komma här men en sak är säker, och det är att Jag är övertygad om att Jag kan göra henne lycklig! Jag är en "ny" människa Jag skulle kunna ge henne allt och lite till utan överdrift.
Samtidigt känner man sig lite lurad när man satsat så på en relation och mer eller mindre tappat varenda vän på köpet just för att jag hellre spenderade tid med henne, hon var ju inte bara mitt livs kärlek utan även min bästa vän.
Nu är man väl egentligen för gammal för att bilda familj med nån ny och jag har ärligt talat ingen lust heller. Visst det vore väl kul med barn men inte med vem som helst! Utan med henne. ja jag ska försöka få henne att komma hit nån dag så Jag iallafall får en chans att säga exakt hur jag känner, problemet är bara att om hon känner sig obekväm så backar jag. Mest för att Jag inte vill att hon ska må dåligt, av respekt helt enkelt. Får Jag nån dag en ny chans så kommer Jag göra mycket annorlunda, Jag vet att jag har kapaciteten att göra henne till världens lyckligaste! Men det är hennes förtjäns. Det är hon som format mig till den Jag är idag och utan henne hade Jag inte varit i närheten av den personen Jag nu är! Och det S vill Jag tacka dig för! Jag vet att Jag är en bra person och du ska ha stor cred för det. Det är tack vare dig Jag har lagt ner mig och Jobbat och kämpat som Jag har gjort, visst kanske Jag har gjort det mycket i det tysta men så är det faktiskt.
Jag är lite utav en tänkare Jag hoppas du förstår det? Det är mycket Jag velat sagt genom åren, hoppas Jag en dag får chansen.
Jag älskar dig! Och kommer så alltid att göra.
Publicerad 2013-02-18 13:46:38 i Allmänt,
Jaha då känner man sig sådär hopplöst nere igen. Pratade lite med henne och hade lite sms kontakt. Var mest vardagliga saker vi pratade om.
Men måste försöka få till en träff med henne till helgen för att en gång för alla verkligen berätta hur jag känner. det får bära eller brista helt enkelt. Det är min plan nu iallafall, sen om det inte går som Jag vill så vet Jag ärligt talat inte hur Jag ska göra? Känns som man bara vill flytta långt bort, försvinna och aldrig mer återkomma. Så kan dom undra vad som hände egentligen. Utan mitt livs kärlek har Jag ändå inget som binder mig här så att säga.
