Helg igen
Den här dagen började inte bra, vaknade och tårarna böjade rinna direkt. har iallafall pratat lite med henne idag, men så fort man kommer in på att man saknar henne känns det nästan som om hon försöker skratta bort det? Frågade även om vi kunde ses en kort sväng under helgen, fick inget nej rakt ut men undertonen skrek nej känner Jag. Känner mig hopplös, ensam, som världens största förlorare och riktigt grundlurad om Jag ska vara ärlig
Men samtidigt så är Jag fortfarande hopplöst förälskad i den här människan och saknar henne enormt!
Logiskt sett så vet Jag att det bästa bara vore att släppa henne och försöka fokusera på framtiden, även om hon känns som en iskall robot när Jag pratar med henne nu för tiden så kan jag ju ändå inte glömma hennes härliga rigtiga jag den personligheten som gör henne till den hon är.
Ja jag vet inte vart det här slutar men slutar gör det nån gång iallafall.
