Det var ett tag sen
Man skrev här. Och det beror väl mest på att jag befinner mig i en oerhörd svacka. Jag saknar henne mer än någonsin och jag orkar verkligen inte ta tag i mitt liv!
Ena stunden vill jag bara dö, andra vill jag bara sticka härifrån och aldrig komma tillbaka. Jag är ensam! Och det är fruktansvärt jobbigt att inte ha någon.
Jag vet inte hur jag ska ta mig ur den här spiralen, jag isolerar mig mer och mer. Jag skäms fast jag vet att jag inte har gjort något fel, allt känns som ett stort misslyckande och min framtid känns bortrövad.
Det enda jag har är hoppet, att en vacker dag få leva med henne igen för jag älskar henne så oerhört mycket. Och jag tror hon skulle gilla den "nya" självständiga mannen jag faktiskt har blivit.
