Torsdag
Igårkväll mådde jag lite bättre. Beror väl på att Jag var sysselsatt men största anledningen var hon. Hon har hjälpt mig med lite småsaker, inget Jag har frågat om utan på eget initiativ, sen skickade hon ett sms.
Det gjorde min dag så bra den kunde bli iaf.
Men nu börjar ju tankarna snurra givetvis, varför gör hon så? tycker hon att Jag är hjälplös? inte klarar mig? Eller är hon bara fantastiskt snäll? Jag tror på det sista.
En annan tanke som snurrat rndel är om Jag ångrar att jag tillät mig att bli kär i henne? Både ja och nej, Jag trodde inte att Jag skulle kunna bli såhär krossad, det fanns inte på kartan. Men å andra sidan är det Jag fått upleva med henne så enormt så Jag inte kan sätta ord på det, så nej Jag ångrar inte att Jag tillät mig att bli förälskad i denna underbara varelse.
Även om Jag är på botten och mer förstörd än någonsin har Jag iaf mina minnen kvar, och där är hon, det är mina minnen och hoppet om att en dag kunna återförenas som driver mig nu.
Kärleken var visst många gånger starkare än Jag någonsin kunnat ana, Jag hoppas att alla någon gång träffar såhär rätt som Jag faktiskt gjorde.
