Likgiltig
Jaha idag var det lite sämre igen. Vet inte riktigt varför men vaknade med en känsla av hopplöshet.
Satt och kände efter, tänkte likte och jag känner mig helt likgiltig. Det är ingen trevlig känsla, faktum är att den skrämmer mig lite.
Mycket tankar snurrar. Hur ska man få ihop allt? Hur ska man klara vardagen? Osv. Men det slutar alltid lika, tankebanorna går till Kvinnan i mitt liv, Jag kan inte släppa henne det går bara inte. Det konstiga är att mina känslor för henne bara blir starkare och starkare, helskumt tycker Jag om man nu ska försöka tänka logiskt men det är så Jag känner. Jag drömmer om att få uppvakta henne, denna gång på det sätt hon förtjänar gå "all in" så att säga. Den tanken är för mig nu min största ljusglimt. Den hjälper mig att leva, för utan Kvinnan i mitt liv är Jag ingenting.
