Kvällarna är jobbiga
Ja så är det, Jag är verkligen ingen person som gillar att vara ensam. När man har gjort det vardagliga som måste göras inkl att ta hand om husdjuren så börjar tankarna snurra igen.
Jag känner mig så ensam, jag hatar att sova själv, orkar inte ens slå på tv:n själv man känner sig bara hopplös.
Sen funderar man över sin jobbsituation, snart är jag arbetslös hur ska det gå då? Kommer jag klara mig? Hur ska jag få dagarna att gå?
Ja ett problem kommer sällan ensamt sägs det ju. Snart har jag nått den absoluta botten! Men kommer det vända och gå uppåt? Min älskade sa "en dag i taget" Jag reflekterar ofta över det och försöker så gott det går att leva efter det men det är så svårt när oron och paniken kryper på-
