Jobbig dag
S ringde förut. Verkar som hon tog illa vid sig av hur jag ser ut. Hon sa att Jag måste ta hand om mig, sköta maten osv. Jag försökte väl lugna henne så gott det gick men det är svårt att hålla masken.
Jag befinner mig i en nedåtgående spiral. Jag tog ett steg igår som Jag aldrig skulle ha gjort normalt men nu är det som det är. Jag ser ändå ingen framtid och livslusten är som bortblåst så Jag kör såhär så länge jag orkar/vill.
Tänk att bara fä ligga nära henne i sängen.
För bara nån månad sen var allt på topp, framtiden var utstakad kändes det som och Jag var verkligen genuint lycklig och säg fram mot vår planerade framtid. Tyvärr blev det inte så och det är en sorg som Jag inte vet om Jag kommer klara bära.
Jag lever på hoppet, tyvärr rinner det iväg som ett
