Helg igen
Ja då var det helg igen. Helgerna är värst! 3 dygn utan kontakt med omvärlden, men Jag försöker göra framsteg.
Jag sopar S parkeringsplats, fuller på fågelmatarna för jag vill ju att domherrarna ska ha det bra. Domherrarna betyder mycket för mig för tillfället.
Dom påminner mig om S och jag vet att dom påminner henne om en mycket speciell person så det känns bra på något sätt att ta hand om dom så gott det går.
Fått ganska bra beröm på jobbet idag och det är väl kul men kan inte känna nån direkt glädje, det är svårt när man inte kan dela den med sin "människa" Jag saknar henne oerhört och det finns ingen som kan leva upp till hennes standard och Jag kan heller inte tänka mig att ens försöka få nån ny. Låter säkert dumt men jag är bestämd!
Kunde inte sova inatt var första natten sen det hände som Jag inte tog sömnpiller, men det gick inte tankarna bara snurrar. Jag förstår inte hur det kan va möjligt att älska och sakna en person så mycket? Det är för mig obegripligt men ändå upplever Jag det så det är tydligen möjligt.
Funderade lite på om man kunde få tag i lite starköl så man kanske kunde slappna av eller helt enkel däcka under hela helgen? Problemet är bara att skaffa det. Fast Jag vet att det inte hjälper utan snarare stjälper så överväger Jag det ändå bara för att försvinna bort lite. Dock är Jag orolig över hur jag skulle reagera, eller om jag skulle få för svår ångest på bakfyllan och helt enkelt inte orka längre.
Jag tror jJag är bortom depression i det här läget så frågan är om man ens kan komma tillbaka halvvägs till det man var innan. Fast egentligen vill Jag nog inte det Jag var nog en dålig person kanske? Eller det måste Jag ha varit? Självgod, lat och egoistisk skulle Jag tro. Men nu vet jag bättre även om det var en dyr och kanske livslång läxa.
