Fortsättning
Det rullade på bra med S och jag hade fullt upp med att ta körkort, vissa dagar struntade jag i teorin och var med S istället efter skolan tills bussen gick hem 19:45, eller vid närmare eftertanke så praktiserade jag vid den tiden.
December kom och jag hade tjatat mig till en uppskrivningstid i en annan stad men kuggade, min mamma släppte av mig vid körskolan efteråt men jag gick hem till S. Jag var sur bitter för mitt misslyckande och tog ut det på henne genom att vara otrevlig. Det här är något jag ångrar djupt än idag.
Jag påminde S om det för ett tag sen men hon kom inte ihåg det, men jag minns och det var inte ok. Förlåt!
I Januari klarade jag iaf kortet och var överlycklig vi var ute och åkte i min bil och minns att vi faktiskt blev stoppade 2 ggr inom loppet av några minuter och av samma polis :) S var med mig till tvätthallen, jag var anal med bilen tvättade den 4ggr i veckan hur stod du ut?
Månaderna gick och tyvärr förlorade jag min Far i en olycka. Som tur var hade jag S att söka tröst hos men jag slöt mig. Nu inser jag att fram tills nu har jag varit emotionellt störd. kall som sten men det var för att jag skulle klara hantera detta jag gjorde så. Men i efterhand vet jag att jag hade mått bättre om jag öppnat mig. Men det är lite utav mitt dilemma jag höll en hård fasad mest för att jag inte ville visa mig svag eller bli lämnad av S för hon var ju så mycket vakrare och smartare än mig. Så jag körde den "hårda" stilen som att ingenting bekom mig.
Ja hur fan tänkte jag? Finns inte ord för hur dum man kan vara.
