Ensam
Det känns så ensamt utan dig! Jag kommer aldrig vänja mig vid den här känslan.
Jag önskar att man bara kunde vakna upp ur denna mardröm. Men tyvärr går inte det, det känns som jag håller på att rasa helt. Ingenting absolut ingenting fungerar i vardagen och jag har i princip noll kontakt med omvärlden, förutom på jobbet men det är inte samma sak. Ingen där vet, vet hur jag mår.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till snart? Jag känner ingen glädje för någonting längre inte ens min älskade hobby. Jag klarar helt enkelt inte fokusera när jag försöker utöva den. Det går bara inte.
Det kommer en tjej till mig om nätterna. Hon är det vackraste man kan tänka sig, hon är snäll, rolig och otroligt omtänksam. Vi har det bra tillsammans. Hon heter S och tyvärr försvinner hon när jag vaknar. Jag vet att jag måste rycka upp mig iaf intalar jag mig själv det men det går bara inte. Hur ska jag klara av allt? Och all annan press som jag inte vill nämna nu? Det börjar helt enkelt bli för mycket, Jag ser ingen framtid utan mitt livs kärlek.
Var det såhär mitt liv skulle bli?
