Den sista flytten
Ja som sagt den sista flytten.
Vi hade sparat ihop endel pengar och började kolla på hus. Vi fann ganska snart ett perfekt hus som låg helt fantastiskt och var i väldigt bra skick.
Vi gick på visningen och det var rätt mycket folk där men vi började buda. För det var ju här vi ville bo resten av våra liv.
Efter mycket om och men så vann vi budgivningen eller vi S skötte det för jag klarade ju inte av nånting som vanligt.
Flyttlasset gick och jag minns att det var ganska stressigt att få ut allt ur lägenheten och städa. I början kändes det lite konstigt i huset, nästan som man var hemma hos någon annan men allteftersom man fick in lite nya möbler, tapeter osv så blev det bättre och bättre. Jag hade 2 år innan detta känt att jag mognat och även börjat längta efter att bilda familj. Men sa jag det till S? nej givetvis inte, för min sjuka hjärna sa men så kan du inte säga hon är för bra för dig klart hon inte vill ha barn med en looser så jag förblev tyst. Hur mycket jag ångrar detta idag kan jag inte sätta ord på.
Iallafall renoveringen fortsatte målade jag en list ja då blev tapeten ful, bytte vi tapet ja då tyckte jag golvet var fult osv nu i efterhand förstår jag att jag mer eller mindre körde slut på S här. Hon var nöjd med det vi hade och det var väl jag också men storhetsvansinnet tog vid och jag ville bara ha mer och mer.
Hon gick in i någon form av depression tyvärr hade det gått så långt att hon pratade inte längre med mig om sånt för jag viftade ju ändå bara bort det.
Men tillslut så förstod jag att jag fick backa hon berättade att hon var trött på renovering så jag slutade tjata och gjorde faktiskt det jag ville ha gjort själv.
S blev tyvärr uppsagd från sitt jobb men fick ett nytt hos en myndighet. Gissa om jag var stolt men sa jag det till henne? Nej självklart inte för att öppna sig det kan ju vara farligt.
När jag skriver det här så inser jag hur jävla pantad jag har varit, nu är jag en ny människa med det ska jag berätta om längre fram.
