And the story continues
Vi fortsatte träffas på helger och jag var så lycklig så jag kan inte sätta ord på det. Våren kom och sen framåt sommaren var det dags för S att ta studenten. Jag stod utanför skolan nervös som aldrig förr med 12 röda rosor.
Det var uppskattat och jag fick bli med hem till hennes föräldrar vilket var jättetrevligt. Dom är jättefina människor och tog emot mig med öppna armar.
Sen minns jag att S hade nån avslutningsbal, jag var full ringde och hon kom och hämtade mig trots att det var över 3 mil. När jag tänker tillbaks på det så skäms jag! Hur kunde jag va så egoistisk? och hur kunde hon vara så snäll?
Ja det är obegripligt när jag tänker på det.
Under sommaren hyrde S föräldrar en liten lägenhet till henne på 18kvm där var jag ofta på besök vi kollade på film, spelade tv spel, jag drack folköl sov på en läckande luftmadrass det var en härlig tid. Minns faktiskt nu att jag glömt att betala 2st sexpack skäms för det nu.
Efter sommaren skaffade S en egen liten lägenhet på samma ställe så då tillbringades helgerna där. Minns väl en gång när hon ringde och grät och sa jag orkar inte bo själv kan du inte flytta hit? Ja det ville jag men så jävla korkad som jag var och är forfarande så sa jag nej, det här var en försvarsmekanism. jag var helt enkelt rädd för att bli sårad, hon var ju för bra,fin för mig eller hur? Ja så gick iaf mina tankegångar.
Med facit i hand så förstår jag inte varför jag höll inne så mycket känslor i alla dessa år. Men tillbaka till kommentaren "kan du inte flytta hit" Jag sa som sagt nej hon replikerade men vad ska jag göra då? Du kan väl snurra på jordgloben var min kommentar.
Hur jävla dum får man bli? Ja jag begriper inte hur jag kunde svara så.
Jaja tiden gick och S började trivas med sitt boende och jag var där på helgerna och ibland nån veckodag. Jag gick forfarande på Gymnasiet.