Usch
Hade en riktig svacka igår. Livslusten var som bortblåst och Jag grät som en liten tjej i min ensamhet. Klarade inte hålla mig utan skickade iväg ett sms till henne och hon svarade, det ryckte iaf upp mig endel. Vi hade en liten konversation och det kändes bra.
Snart alla hjärtans dag också! Det blir mitt livs första i ensamhet.
Funderade lite och tänk 2 scenario.
1. spendera dagen med henne och ha det underbart sen dö
2 spendera dagen själv och leva ett långt liv
Jag hade utan tvekan valt scenario 1, Jag känner verkligen ingen livsglädje utan henne och saknaden blir bara starkare och starkare? Konstigt tycker Jag själv då det borde avta lite iaf? men inte här! Här blir det bara värre och värre för varje dag. jag älskar henne så otroligt mycket och det är synd att hon inte vill vara med mig .(
Mitt liv är över.
