Reflektioner
Nu har Jag varit ute och försökt sysselsätta mig lite här på gården, men tankarna bara snurrar. Jag blir bara mer och mer ledsen ju mer Jag tänker.
Känner mig som en idiot! Varför kan Jag inte få fram hur Jag känner till henne? vad har Jag att förlora liksom? Faktiskt ingeting Jag har ju ingen nu så det kan ju inte bli mer ensamt iallafall.
Jag får öva här helt enkelt. Till mitt livs kärlek S Jag kan inte sätta ord på hur mycket Jag saknar och älskar dig! Det känns som det inte finns nån mening alls men något längre. 2012 var det bästa året i mitt liv iaf tills slutet på året. Jag skulle bli pappa, Jag hade ett bra jobb och du verkade må bra äntligen igen. Jag var så jävla lycklig man bara kan bli. Jag hoppas att du förstod det? För det måste väl ha synts att Jag mådde bra? Ja livet lekte helt enkel, sen rasade allt föräldraskap,jobb,relation ja precis allt. Och nu sitter man här ensam utan någonting känns det som.
Jag vill inte påstå att Jag är bitter, vet att det finns folk som har det värre, Jag är ju trots allt frisk, har tak över huvudet och mat för dagen. Men Jag är så fruktansvärt olycklig! Och saknade av dig blir bara större för var dag som går. Tack för att Jag fick en kram av dig idag, det var den första fysiska kontakten Jag har haft på 2 veckor.
Hur det än är så kommer Jag alltid finnas här för dig så länge Jag lever! Behöver du hjälp är Jag ett telefonsamtal bort. Vill du komma hem igen tar Jag emot dig med öppna armar oavsett vad och utan ifrågasättande.
Jag vill bara bli hel igen.
