Går mot sitt slut
Ja helgen går mot sitt slut. Det här har utan tvekan varit den värsta! Hon brukar alltid höra av sig via telefonsamtal eller sms men den här helgen har det varit helt tyst! Hon brukar även komma förbi på Söndag förmiddag men inte det heller denna helgen.
Känns oerhört tungt måste Jag säga Jag vill inte inse att det är som det är. Jag klarar inte av det helt enkelt :(
Hur ska Jag ta mig vidare? Känn s som allt slirar och Jag är inlåst i min lilla bubbla. Jag kan verkligen inte vara lycklig utan henne.
Jag tror inte Jag någonsin kommer kunna repa mig från det här, och att ens försöka släppa in en ny människa på livet finns inte på kartan, det går helt enkelt inte hur konstigt det än må låta. Jag skulle aldrig klara av att öppna mig för någon annan. Man känner sig som en riktig förlorare, helt kass! Allt man jobbat och kämpat för under många år bara försvann på mållinjen är väl bästa förklaringen Jag har.
Jag skulle gärna vilja höra av mig till henne men avstår av respekten Jag har för henne. Jag vill inte att hon ska tycka att Jag är jobbig, och hon vet nog inte hur illa det är med mig heller. Jag försöker hålla en fasad så gott det går. Mest för att hon inte ska känna sig obekväm. Men hur länge till orkar man tro?
Vad har man för framtidsutsikter? Och varför blir kärleken bara starkare till denna kvinna som ändå gjort mig så illa?
